I det här inlägget nämner vi både SJ Götalandståg och SJ AB. Båda verkar på samma arbetsplats i Göteborg, så därför är det bra att reda ut begreppen: Valeria är tågvärd på SJ AB, d.v.s. SJ som kör snabbtåg och har trafik över hela landet. Astrid är tågvärd och Nino och Hazel är lokförare på SJ Götalandtåg, ett dotterbolag till SJ AB som endast kör regionaltrafik i västra götaland på beställning av västtågen. Västtågen drivs i sin tur av Västtrafik, Hallands länstrafik och Jönköpings länstrafik. För tydlighetens skull har alltså både SJ AB och SJ Götalandståg varslat våra medlemmar om avsked.
Söndagen 1/11-26 hade vi en ”brevskrivningsdag” där vi pratade med kollegor om deras förhoppningar inför kollektivavtalsrörelsen. En dryg timme in konfronterades vi av först en, sedan två chefer som hävdade att vi inte har rätt till facklig informationsspridning i företagets lokaler, och krävde därför att vi skulle ta vårat pick och pack och dra. Nej sa vi, det tänker vi inte göra, för vår rätt till facklig verksamhet är grundlagsskyddad vare sig företaget vill det eller inte. Efter en lång, fruktlös och lite tjafsig diskussion med våra chefer återgick vi till därför till de mycket mer givande samtalen med kollegorna istället.
Flera av kollegorna på plats berömde oss för vårat lugn och saklighet, och undrade vad fan företaget håller på med.
10 dagar senare förklarades vi olydiga, ”hotfulla” och ombads lämna in våra passerkort innan vi visades ut ur dörren och vidare mot arbetsförnedringens telefonkö.
Detta är ett mönster: Gothenburg RoRo Terminal avskedade Hamnarbetarförbundets ordförande Erik Helgesson, SAS avskedade Pilotföreningens ordförande Matthias Åman Thiel – nu avskedar man en hel fackföreningsstyrelse på SJ – nog är nog!
Våra jurister ser det som ett häpnansväckande lagstridigt avsked och kränkning av föreningsfriheten, om SJ skulle välja att gå vidare med avskedsvarslet. Tyvärr är straffet för detta inte är att vi får jobbet tillbaka, utan skadestånd som SJ verkar mer än villiga att betala om det innebär minskat fackligt engagemang från de anställda. Även om rätten ger oss rätt får vi alltså inte jobba kvar.
Utan protester från oss anställda kommer SJ och övriga näringslivet lära sig att det är fullt gångbart att slå kilar mellan kollegor och sparka fackliga för att skrämma de anställda till tystnad. Det är en läxa vi inte vill lära dem! Ju fler vi blir som visar vårt missnöje desto större press på SJ att backa. Tillsammans är vi starka!
Vi välkomnar och uppskattar alla former av solidaritet inom lagens ramar.
Är du själv facklig? Stöduttalanden uppskattas! Om inte: sprid ordet, prata med dina kollegor om vad som har hänt och fråga dina fackrepresentanter om de inte hade kunnat göra ett stöduttalande!
Du har säkert hört både det ena och det andra om vad som hände förrförra söndagen och att vi blivit avskedade – av erfarenhet går ju ryktena på SJ både betydligt snabbare och mer tillförlitligt än tågen, och därtill enligt devisen ’hellre en bra historia än en sann’.
Vi skriver detta för att ge lite klarhet i saken, reda ut missförstånd och förklara vad som kommer hända nu framöver.
Du kan även läsa vårat tidigare inlägg om ”händelsen i Göteborg” här.
Förtydligande: I det här inlägget nämner vi både SJ Götalandståg och SJ AB. Båda verkar på samma arbetsplats i Göteborg, så därför är det bra att reda ut begreppen: Valeria är tågvärd på SJ AB, d.v.s. SJ som kör snabbtåg och har trafik över hela landet. Astrid är tågvärd och Nino och Hazel är lokförare på SJ Götalandtåg, ett dotterbolag till SJ AB som endast kör regionaltrafik i västra götaland på beställning av västtågen. Västtågen drivs i sin tur av Västtrafik, Hallands länstrafik och Jönköpings länstrafik. För tydlighetens skull har alltså både SJ AB och SJ Götalandståg varslat våra medlemmar om avsked.
Översikt
- Detta har hänt
- Så vad händer nu?
- Vår analys
- Stöd och solidaritet på golvet är vårat bästa anställningsskydd
Detta har hänt
Attackerna mot våran fackförening är inte nya – de har kommit i stadig ström sedan vi startade föreningen, för snart två år sedan, med motstridiga uppmaningar, inkallelser på möten och hot om ”konsekvenser för våra anställningar” om vi på något meningsfullt sätt verkar för våran fackförening (sprider information, medlemsrekryterar, pratar om vår fackförening osv) på vår arbetsplats.
Nedan försöker vi förklara det senaste som hänt, vad som kommer att hända framöver och vår analys av situationen. Ha i åtanke medan du läser att våra avskedsvarsel bara är en fortsättning på en anti-facklig inställning som SJ haft sedan dag 1.
Läs om tidigare händelser här
1/11 – ”Svarta Söndagen”

Den 1 november samlades fyra av våra medlemmar (Hazel, Astrid, Nino och Valeria) vid mötesplatsen på plan 1 med bryggkaffe, delicatobollar, papper, kuvert och frimärken. Det nalkades avtalsrörelse, en av de mest betydelsefulla händelsena för våra villkor på jobbet, och ändå något som förhållandevis få kollegor känner sig vidare insatta eller delaktiga i. Vi ville kicka igång fantasin hos kollegorna om vad som hade varit möjligt i ett nytt kollektivavtal om vi själva fick bestämma.
Det var uppskattat och svaren blev många! Högre lön, färre blandgrupper, jobba varje tredje helg istället för varannan, slopa kvartstiden, låta tågen stå i verkstaden tills de faktiskt funkar och inte bara nätt och jämt rullar, med mycket mera. Vissa knöcklade i farten ner ett brevpapper och ett föradresserat kuvert i fickan, andra tog sin tid att skriva förslag på förslag på förslag på förslag.
En dryg timme in kom det fram först en, och sedan två chefer som hävdade att vi inte har rätt till facklig informationsspridning i företagets lokaler, och krävde därför att vi skulle ta vårat pick och pack och dra. Vi sa nej, det tänker vi inte göra, för vår rätt till facklig verksamhet är grundlagsskyddad vare sig företaget vill det eller inte. Efter en lång, fruktlös och lite tjafsig diskussion med våra chefer (och ett och annat högtalarsamtal med en av våra juridikkunniga, som förklarade vad skadeståndet för en föreningsrättskränkning ligger på medans de låtsades sluta lyssna) återgick vi till att prata med kollegorna på plats.
Under hela händelsens gång kom flera av kollegorna på plats och berömde oss för vårat lugn och saklighet, och undrade vad fan företaget håller på med.
9/11 – Pling sa det i mejlkorgen
På måndagen vaknar vi till ett läskigt mejl från våra chefer:
Kallelse till möte 11 november 2026
Jag kallar dig till ett möte den 11 november kl. [tid, plats].
Mötet är av allvarlig karaktär, jag vill att du tar med dig ett fackligt ombud.
Jag ber dig bekräfta att du tagit emot denna kallelse.
Hälsningar, [chef].
Vad nu? Kallelserna överlappar delvis, på ett sätt som gör det omöjligt för de flesta våra kallade medlemmar att agera representant åt varandra. Vi kontaktar våra förhandlare från den lokala samorganisationen Göteborgs LS, som omedelbart börjar göra ledigt i kalendern för att någon ska kunna närvara på mötet trots den korta varseln.
En av medlemmarna från järnvägssektionens egna förhandlingskommitté, som inte har kallats på möte, begär ledigt för att kunna agera representant – och nekas!
Som du märker gav de oss inte de bästa förutsättningarna för oss att kunna ta med ombud på dessa allvarliga möten, så att säga…
11/11 – Varsel om avsked, inga svar och eskort ut ur dörren
På onsdagen möts vi utanför entrén med en LS-förhandlare som lyckats få ledigt en timme från sitt egna kneg för att hjälpa oss, samt en från LS styrelse som i sista minut hoppat in för att inte låta Valeria vara ensam i mötet med företaget. Vi går in, tar en stärkande kaffe med tjöt tillsammans med kollegorna vid lunchbordet, samlar kraft och mod och går sedan i tur och ordning upp till våning två.
Mötet var kort och utan utsmyckningar:*
- De sa att vi under söndagen varit olydiga mot cheferna, men vägrade säga vad vi inte lydit.
- De sa att cheferna känt sig hotade, men vägrade svara på vad i vårt beteende som uppfattats som hotfullt.
- De sa att de ser så allvarligt på vårt agerande att vi inte kan vara kvar tills avskedet träder ikraft (om en vecka). Tills dess är vi arbetsbefriade med lön.
- Sen tog de våra passerkort och eskorterade oss ut ur dörren en efter en, och vände sig inte om förrän den gått igenom bakom oss.
Vi möts på perrongen av våra kollegor, som genom ord och kramar delar vår chock, förfäran, ilska och gråt. Vi tar bussen hem till Valeria, som förberett soppa till alla, och äter den genom tårar medan vi går igenom med vår förhandlare och en jurist på länk vad som kommer hända nu.
*Ett möte stack dock ut. På Valerias möte hade den fackliga representanten slängts in mitt i smeten i sista sekund, och hade genuint ingen aning vad som hade hänt under söndagen. HR förklarade då vänligt att ”det handlar ju om en aktivitet då syndikalisterna fanns på plats här för att informera om verksamheten, och det är ju inte tillåtet i SJ:s lokaler att göra det. Och då uppmärksammade företrädare för SJ, det var gruppchefer på plats här, som upplyste er som var på plats och bad er ta undan era saker, men det hörsammades inte. Så det var det – vi var inte där och kan inte gå in i detalj, men det uppfattades som en hotfull situation, för de som var där, och kränkande”.

Så vad händer nu?
Juridiken
Än så länge är Astrid, Hazel och Valeria tekniskt sett inte sparkade, utan varlsade om avsked och arbetsbefriade med lön. Nino, som hade en timanställning med mindre än 90 dagar kvar till s.k. in-LAS-ning, har istället fått sin företrädesrätt till fast anställning nekad (vilket mer eller mindre motsvarar ett avsked i hur allvarlig åtgärd det är).
Att de gjort detta har att göra med hur lagen ser ut: enligt LAS §30 måste arbetsgivaren ge den anställde och facket en veckas heads up innan de sparkar någon, och en möjlighet för oss att under den tiden begära överläggning.
Under varsel-mötena vägrade företaget ge några detaljer kring vad avskedet berodde på, utöver anklagelser om att vi varit ”olydiga” och ”hotfulla”, men svarade inte på följdfrågor om vilka order vi inte lydit eller vad vi gjort som varit hotfullt.
Under överläggningen kommer vi få möjlighet att ställa fler frågor, och efter det kommer de att kunna sparka oss formellt (vilket vi utgår från att de kommer göra – man kokar inte ihop sån här soppa om man inte är säker på sin sak). Vi har begärt överläggning tisdagen 24/11.
Efter det kan vi kalla till förhandling över att vi anser att de sparkat oss på olagliga grunder, att det rör sig om en föreningsrättskränkning, och lägga varsel om att vi kommer ta detta till arbetsdomstolen (ifall vi vill det).
Väl efter förhandlingen kan vi alltså påbörja en stämning. På grund av hur allvarlig denna händelse är, och hur underfinansierad arbetsdomstolen är i dagsläget till följd av den förra regeringens budget, har de väldigt lite resurser till att hantera ärenden. Därför kommer en sådan stämning med all sannolikhet att ta flera år.
Bara för att vi vinner i arbetsdomstolen får vi inte jobben tillbaka
Som lagen om anställningsskydd ser ut är straffet för olaga avsked skadestånd, inte att de måste anställa tillbaka personen de sparkat – trots att avskedet bröt mot lagen!
Skadeståndet anges som fasta belopp i lagtexten, och växer/krymper därför inte i proportion till hur stort företaget är. För väldigt små företag är detta ofta för höga summor, vilket i praktiken gör det omöjligt att olagligen sparka folk utan att försätta företaget i konkurs. För stora företag däremot, som nationella eller multinationella giganter, finns ofta avsatta budgetposter för s.k. ”utköp”.
Som en av våra jurister, Rasmus Hästbacka förklarat här och här, utnyttjas ofta detta av rika företag som ställer sig över lagen när det behagar dem för att slå ner på och tysta fackliga, och sedan mobba de avskedade till att ta skambud i förlikning:
Anställningsskyddet är ett skämt och utköp ett hån
Tvångsutköp innebär alltså att du förlorar jobbet även om du vinner i domstol. Själva beteckningen på LAS är därför något missvisande: ”lagen om anställningsskydd”. En mer träffande beteckning vore ”lagen om arbetsköpares rätt att sparka arbetare på vilka grunder som helst”.
Eftersom alla fackföreningar vet hur paragraf 39 funkar är det sällan lönt att stämma arbetsköparen och driva en tvist hela vägen till domslut. Det blir i stället en förhandling om hur stort det ”frivilliga” utköpsbeloppet ska bli.
…
Avskedade arbetare får inte ens uppsägningslön. Mentalt kan det var mycket tungt att både kriga i domstol angående det gamla jobbet och försöka påbörja ett nytt jobb. Det är inte heller ovanligt att arbetsköpare trakasserar och knäcker arbetares självförtroende, varpå arbetaren accepterar ett skambud.
Summan av kardemumman är att utköpsbeloppet vanligtvis blir betydligt lägre än det skadestånd som arbetaren kunde ha fått i domstol.
Kommer vi gå till media?
I.o.m. att våra tre av våra medlemmar (Astrid, Hazel och Valeria) fortfarande på pappret är anställda är de även bundna av lojalitetsplikten, och får därför inte prata skit om arbetsgivaren på sociala media eller tidningen. Då får de ju plötsligt en giltig grund att sparka dem för om en vecka – och så kul ska vi inte låta dem ha!
Nino däremot har varit timanställd med företrädesrätt till fast anställning då hen hade mindre än 90 dagar kvar till inlasning. Hen blev därför inte avskedad, utan fick sin företrädesrätt nekad. Med andra ord – ingen lojalitetsplikt! Tills vidare får Nino därför sköta all mediakontakt.
Det kommer minst sagt att vara intressant att höra vad Västtrafik tycker om att deras underleverantör agerar på det här sättet och ifall de varit informerade om beslutet på förhand…
Vår analys
SJ är villiga att bryta mot lagen för de tror att skadeståndet blir billigare än vårat fackliga engagemang
Denna makabra utläggning kanske får en att fråga – vaffö gö’ de på detta viset?
Livesänt inifrån VGJ-huset (som nu även patrulleras av vakter, har vi hört?!?!? WTF?!)
Avskedet kom som en chock för oss allihopa. Vad de har gjort är (såsom vi tolkar lagen) jätteolagligt – ett av de solklaraste fallen av föreningsrättskränkning som våra jurister hört talas om. Och det vet SJ nästan garanterat om. Sånt här gör man inte utan OK från högsta håll.
Rent krasst tror vi att SJ sett att vi börjar bli etablerade och är rädda. Fler och fler börjar bli intresserade av att gå med; privat har flera seko-aktiva berättat för oss att de märkt att seko blivit mer stridbara sedan vi kom, till viss del för att inte tappa medlemmar till oss. Och så har SJ säkert själva känt press på att ge eftergifter för att lugna ner personalstyrkan och inte ge oss mer luft. Att till exempel så många tågvärdar på Götalandståg fick 100%-anställningar i år, och att man nu börjat utreda inköp av bättre hörselskydd efter att vi börjat driva frågan på APT:erna – det har insatta kamrater i seko berättat att det sannolikt inte hade hänt utan oss, iallafall inte så fort som det gått nu.
Och när vi nu under förra söndagen visade att vi är trötta på att svansa runt deras barnsligheter, och stod på oss för vår rätt att sprida facklig info och visade att vi kommer att göra det oavsett om de försöker förbjuda det eller inte, så var det nog droppen.
Kort och gott – de kom väl fram till att det är billigare i längden att sparka oss nu och brösta skadestånden och avskedsvederlagen än låta oss bli så pass etablerade att de sen aldrig kan bli av med oss. De ställer sig över lagen och räknar kallt med att det kommer vara ett så avskräckande exempel att ingen kommer våga stå på sig utanför de ramarna de låter seko och ST röra sig inom över den överskådliga framtiden. Och att avskeden på så vis kommer att betala tillbaka sig.
Men det är om vi ska vara krassa.
Stämpling av fackliga som ett säkerhetshot är ett gammalt trick – och syftet är att isolera de utsatta från deras kamrater
Att utmåla fackliga som hotfulla, farliga eller som ett säkerhetshot är inget nytt. Faktum är att det verkar vara standardursäkten företag använder för att rättfärdiga sina illegala attacker mot fackföreningsrörelsen nuförtiden.
Det är samma spelkort som Gothenburg RoRo Terminal använde när de sparkade, utan grund polisanmälde och svartmålade hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgesson för att vara ett hot mot rikets säkerhet i offentlig media. På så vis lyckades de vända tillräcklig opinion mot honom och hamnarbetarna för att försvaga och knäcka strejken som följde.
Det är även så vi förstår vakterna som nu patrullerar inne på VGJ-huset (närmare två veckor efter den påstått ”hotfulla händelsen” men sedan dagen efter vårat avskedsvarsel). Det förstår ju vem som helst att de inte är rädda för oss, ett gäng taniga sojamjölksqueers och en 52-årig invandrartant. Genom att fylla lokalen med vakter och skicka vaga mejl om ”händelsen”, ”hot” och ”kränkning” försöker de skapa rädsla, osäkerhet och tvivel om vad som verkligen hände den där söndagen, och om vi inte kan ha varit lite hotfulla ändå? Det måste vi väl, för att de ska ha vidtagit sådana drastiska åtgärder och använda ett sådant hemlighetsfullt språk! Säkrare att vara tyst och inte få en måltavla på sig.
De enda hoten som förekom den eftermiddagen, var när de hotade våra medlemmar med ”konsekvenser för deras anställningar” om vi inte slutade nyttja vår grundlagsskyddade föreningsfrihet och när de hotade att ringa väktare på oss om vi inte plockade undan våra papper. De enda kränkningarna var när de sa ”och vart fick du luft ifrån?” till Valeria när hon framhävde medbestämmandelagen, och sedan när de sparkade oss. Vi har vittnen och vi har det på film.
Det enda de är rädda för är att de missbedömt situationen och att vi på basen kommer göra som kollegorna i Malmö när deras skyddsombud (och en av de mest drivande medlemmarna i vårat nu nedlagda syndikalistsyskonfack Järnvägssektionen i Malmö) Ola Brunnström, varslades om avsked – hus i helvete nog att Ola fick jobba kvar!
Stöd och solidaritet på golvet är vårat bästa anställningsskydd
Om SJ:s antagande är att det är värt det att sparka oss bara det lägger locket på facklig stridbarhet på järnvägen, så är det enda sättet att få dem att ändra sig att visa att det istället kommer koka över, och bli billigare att återanställa oss än att ta skadestånden.
Protest lönar sig och det finns safety in numbers! För att ta ett exempel fick namnlistan vi drev mot inskränkt övertid på SJ AB, även känd som kampen om kvarten, fick på mindre än två månader över 500 (!!!) underskrifter, och var en stor anledning till att SJ backade.
Utan protester från oss anställda kommer SJ lära sig att det är fullt gångbart att slå kilar mellan kollegor och sparka fackliga för att skrämma de anställda till tystnad. Det är en läxa vi inte vill lära dem! Ju fler vi blir som visar vårt missnöje desto större press på SJ att backa. Tillsammans är vi starka!
Vi välkomnar och uppskattar alla former av solidaritet inom lagens ramar.
Är du själv facklig? Stöduttalanden uppskattas! Om inte: sprid ordet, prata med dina kollegor om vad som har hänt och fråga dina fackrepresentanter om de inte hade kunnat göra ett stöduttalande!







